Naturguide Hampnäs

Är i Norge för tillfället och jobbar. Bloggar på denna adressen istället.

http://www.backpacking.se/TravelProfile.asp?TravelId=28301&SubMenu=4

Här kan du se bilder och läsa hur jag har det:)

Ha en fortsatt trevlig sommar! :)

//Lena

19 oktober samlas vi i klassen vid bussen som så många andra mornar.
Denna dag ska vi gå Gula Leden som börjar ganska centralt vid stan och sträcker sig en bra bit över till åsberget. Vi ska träffa en man som jag sent ska glömma. Som jag hoppas att vi kommer att träffa igen.
För han var som ett levande upplagsverk vad det gäller det mesta inom växtriket, inlandsisen och mycket mycket mer historiskt. Det han var riktigt expert på var mossor och lavar. Låter ju dötrisst.
Men han hade en sådan passion och berättarglädje. Han hade en lite historia bakom varje växt.
Varför den hette som den gjorde och vad den användes till förr i tiden. 
Denna man heter Dan Norlin och är en vad de 150 naturguider som finns via naturskyddsföreningen. 
En pensionär  som visa sig ha ett otroligt stort intresse för naturen och allt vad den innehåller.
Han berätta mycket om Carl von Linnes lapplandsresa och det var så otroligt intressant och han lyckades verkligen fånga vårt intresse så tillslut såg vi nog alla honom lite som nutides Carl von Linne.
Och vi var kanske hans lärjungar :P .

Var en heldag med så mycket fakta så jag visste inte hur jag skulle sortera allt i hjärnan.
Kommer ihåg en del idag men mycket har nog försvunnit. Hoppas på en repris med Dan till våren kanske om du vår rektor tillåter det. ;)

Fredagen samma vecka alltså den 23/10 Var det friluftsdag i Björnaskolan några mil utanför Ö-vik.
Jag och Linnea hade fått uppgiften att åka ut dit och reka tidigare. Temat var SKOGEN. Vi hade barn i åldrarna 6-9 år alltså en väldigt uppskattande ålder. Mycket lätta att ha och göra med tycker jag bortsett från surret.
Men då fick ens ledarskap sättas lite på prov. Ha disciplin på ungar i den åldern är kanske inte de enklaste. Nu tyckte jag det gick hyfsat bra iaf. Vet inte hur övriga kände men i det stora hela är jag nöjd och barnen verkade supernöjd också. Sen när vi hade lunch gick vi tillbaka till skolan och vi blev som deras ”idoler” och bråka nästan om oss vart vi skulle sitta. Hehe Det tyckte nog dom flesta kändes kul. Då hade vi i alla fall inte skrämt upp ungarna så för jävla mycket eftersom dom ville sitta med oss på lunchen.  Sen gick vi åter till våra stationer och hade färdigt vår friluftsdag. Tacka för oss och önska alla ett trevligt höstlov. Och nu fick även i gå på höstlov. J

Vissa stanna kvar på skolan och andra åkte hem till sina familjer. Själv tänkte jag stanna kvar men efter en del funderingar undra vad i helvete ska jag göra här?? Så jag tog tåget upp och blev mött på tågstationen i Boden av mina föräldrar och var så glada att se mig trotts att de bara var 1,5 vecka sen vi såg sist.
Hade ett trevligt lov. Träffa mycket kompisar jag inte sett på länge. Var med pappa i skogen och kolla rågångarna. Och jag lärde honom lite av det jag lärt mig av Dan. =)

Jag och pappa på skogspromenad. En av våra skogskojer ut på utskiftet.

Bytte även hårfärg från blondin till brunett. Men jag tänker fortsätta med mina upptåg å ha lika roligt fast jag lämnat blondinlivet för en tid ;)
Nååå? Blondin eller brunett? :P

Och nu kom jag på nånting jag glömt och skriva om som var innan vi gick på lov och det är ju bergsklättringen av Skuleberget. Den får komma i efterhand då.

Tack å hej!

 

 

 

Den 14 oktober 1988 föddes en stjärna vid namn Lena Söderberg på Bodens BB kl.18.03.
Och nu 21 år senare befinner hon sig i Örnsköldsvik. En underbart vacker och trevlig liten stad enligt hon själv.
Går naturguidesutbildningen och trivs med livet precis som det är just nu. Fast det kunde vara mer bekymmersfritt och mindre förvirrande vad det gäller på karlfronten. Men det är sånt man får ta ibland.

Alltså 14 oktober 2009. Solen skiner och höstfärgerna lysen än på träden.
Mamma och pappa har kommit ner med tåget för att fira min dag.
Men dagen börjar iaf att vi möter upp stadsträdgårdsmästaren Elisabet. Som ska guida oss genom Ö-viks alla parker och berätta lite om hennes jobb och hur dom tänker och planerar. Det var intressant.
Och varför fick naturguiderna gå en solig dag i parkerna då och inte är ute på något mer extremt ??
Ja alla är väl inte lika "hardcore" som vi är. Alla kan inte vara de, eller vill.
Vi har diskuterat och pratat mycket i klassen om vad friluftsliv egentligen innebär. Och friluftsliv för en viss person kan var att gå till parken och titta på blommorna. Och för andra kan det vara och plocka svamp bakom husknuten.
Det behöver inte alla gånger handla om fjällvandringar, bergsklättring, eller utfärdsåkning. Utan så simpla vardagliga saker för oss som kan betyda så mycket mer för en annan människa som kanske är mer begränsad rörligt tex.
Hon prata mycket om folkhälsan också som liksom vi före hade diskuterat om i klassen. Hur viktigt det är att parkerna finns för många. Hur viktigt det egentligen är. Mer än man tror.
Sen visa om en bit bort "lodisarnas park" som dom låtit sig bygga ett litet lusthus så alkisarna har liksom tak överhuvudet. Och där håller dom sig tydligen oftast till också. För som ni vet så brukar ju dom vackra parkerna bestå av lite fyllon som har deckat lite här och lite där bland blommor och snår. Och så ska det ju naturligtvis inte vara för då vill ju inte banrfamiljerna och annat folk besöka dom vackra parkerna som det spenderas otroliga summor på varje år för att dom ska vara trivsamma. Så därför läts de byggas ett litet "alkisnäste" för att dom andra parkerna kan kännas trygga och säkra.
Efter vi gått igenom alla parkerna i Ö-vik och jag som nybliven ö-viksbo fått en helt annan syn på stan och hur mycket skoj man kan hitta på i parkerna på somrarna. Så satte vi oss ner vid vattnet och fika lite.
Efter studiebesöket med Elisabet så tog vi bussen hem. Min klass sjöng för mig, det var lite kul att dom kommer ihåg det iaf :)
Sen åkte jag till syrran där mina föräldrar är och vi käkade en riktigt god middag och tårta sen :)
Fick pengar, hårfön m.m m.m kommer inte ihåg så här i efterhand med de mesta var pengar som jag sedan satte in på sparkonto. (duktiga jag)

Torsdag 15 oktober
Åkte vi med Jenny Martinell till Skallberggrottan och kröp/klättra. Var väldigt trångt och smalt.
Har varit och klättrar där tidigare med en kompis några veckor innan och tog någon konstig väg så vi höll inte på att ta oss ut. Jag var fast nere i ett "hål" typ över en timme och fatta inte hur jag skulle ta mig upp eftersom det inte fanns några trappsteg eller nånting. Och nej! jag drabbades inte av panik. Jag blev snarare förbannad för jag såg framför mig ju längre tiden gick och vi hade försökt alla tänkbara sätt att ta sig upp igen att brandkåren fick komma och rädda mig. HAHA och det vore ju så PINSAMT! dumma amatörer skulle dom tänka. "Va fan ska dom ner å virra bort sig här för om dom inte vet var som ska eller nåt." Men så tillslut med hjälp av ett ruttet litet träd som Magnus fick hissna ner till mig så lyckades han fiska upp mig. Och vi slapp ringa på hjälp. Och sen se dagsljuset efter 2 långa timmars vistele nere i grottan kändes riktigt underbart!

Ja men denna gång så var ju turen mer förberedd av våran lärare Jenny som hade karta över hur grottans olika gångar gick. Så denna gång virra jag inte bort mig någon stans utan tog mig upp till dagsljuset igen.
Var ett trevligt återbesök måste jag säga :)
Sen åkte vi tillbaka till skolan och käka lunch. Och sen iväg med bussen igen till kommunhuset för å lyssna på flera timmars föreläsning där. Det var ett riktigt sömnpiller. Flera i klassen nicka till eller var väldigt nära. Jag var en bland dom. Men Linnea har ju ett trevligt filmbevis på hur John Blund tar med sig Ola i drömmarnas värld.
Som sagt, Ola är den utsatta i klassen :P

Filmen finns!!! ;)

 

Jaha detta var ju några månader sen men bättre sen än aldrig.
Jag har gått och blivit jätte förkyld nu när man minst behöver det och verkligen inte har tid och ligga här och tcka synd om sig själv. Trodde jag blivit skonad från förkylning eftersom den har härjar ett tag bland allt och alla. men sist men inte minst nu då så fick jag den också. TYPISKT! Nåja tillbaka till ämnet.

Vi har ju nämligen varit till Jämtlandsfjällen på höstvandring men som slutade med vintervandring allt från en decimeter med snö till upp mot knäna.
DAG 1

Nåja vi startade från Hampnäs kl 5 på morgonen.
Jag satta i öronproppar eftersom jag vet att många i min klass gillar och surra. Så var de några timmar färd i våran lilla buss, och lite sömn fick jag i alla fall.
När vi kom fram till Järpen så blev det ett studiebesök på Lundhags.
Där en tjej berätta om kläderna och kvalitén mm. Handla en byxa, tröja och en till byxa som jag måste sy upp. Men de var så bra pris på den. Hehe..
Sen for vi vidare till Hållands folkhögskola där vi skulle sova.
Luncha lite och sen bar det in till Åre city! ;)
For till en affär som heter klättermusen,  fick ytligare höra vila otroligt bra kläder även de hade. Blev köpkåt där med så jag brände upp ”lite” pengar där med.
Men de var för otroligt bra priser vi fick det för så kände att man måste passa på. Köpte en rejäl byxa och jacka. Riktigt nöjd med köpet där också.
Sen gick vi till Ristafallet (där Ronja rövardotter har bla spelats in) Hade med oss den legendariska UG som är en riktig friluftsprofil. Prata lite om inlandsisen mm.
Var riktigt trött här mot slutet kände jag vilken var synd eftersom han hade otroligt mycket intressant och prata om. Men det hade varit en lång dag. Och det blev sen en tidig kväll.

 

DAG 2

Käka frulle sen for vi iväg till där vi skulle starta våran höstvandring. Ju högre vi kom med bil ju närmre kom vi till vinterlandet. Parkera och började vår vandring. Var otroligt vackert med dom färgsprakande höstiga färgerna på träden och den snöbelagda marken samt fjälltopparna.
Vi turades om att ta täten eftersom det hade kommit en del snö.  Efter en trevlig dags vandring kom vi fram till Grönvallen där vi slog läger. Alla började nog undra nu om vi verkligen skulle ta oss så långt denna vandring som vi trodde med tanke på all snö som kommit..
Gjorde oss lite käk inne i en lappkåta. Satt där på renskinnen och åt och hade det trevligt.
Senare så gick övriga i klassen vidare vandring fast utan packningen mot Isjödalen. Medans jag och Linnea stanna och vakta lägret. ;)
Men ett tag senare kommer dom tillbaka utan att ha hunnit nå Issjödalen pga snöovädret som började komma allt mer plus att de började mörkna.
Kröp sedan ner i våra sovsäckar och jag frös hela natten.

 

DAG 3

Alla i klassen fick några timmar var att leda gruppen under denna fjällvandring. Och nu var det min tur mellan 7-12 eller nåt sånt dära. Efter frukost kom vi fram till att packa ihop tälten och vandra vidare för å slå läger någon annan stans kändes lite osäkert med tanke på snöovädret som kunde komma in senare på eftermiddagen och vi skulle förmodligen inte hinna fram till vårat mål plumsandes i snön. Så vi valda att gå en dagsvandring runt Isjödalen och pyramiderna istället.
Jag tog täten och så var vandringen igång igen.
Tog en kort fika paus efter halva vägen till kungliga jaktstugan. Och sen lunch när vi kommit fram till stugan. Tyckte det gick hyffsat bra för mig ändå.
Behövde ju inte ta massa jobbiga beslut för vi hade bra väder hela vägen fram. Var som en solig härlig marsdag fast det var i mitten på oktober.
Sen tog John och Linnea över ledarskapet. Vi vandra, halvt klättrade upp för ett brant fjäll.
När vi kom upp var det mindre med snö och en otrolig vacker utsikt över hela Isjödalen.
Nu hade blåsten blivit mer påtaglig som lovad väderrapport. 
Gick längst Pyramiderna och sedan ner, över en bäck och sedan upp mot Renvaktarstugan.
Där tog vi en kortare paus. Nu var det sista biten kvar mot Grönvallen och det blev mer snö att ploga sig igenom. Vi fortsatte turas om å ta täten som tidigare.
När vi kom in i skogen kom vi mer i lä och slapp den hårda vinden.
Och sedan såg vi våra tält skymta där framme och det kändes som ett ”halleljuamoment” För nu var jag trött, blöt om fötterna, hungrig och vattnet hade tagit slut på de sista kilometrarna så jag fick käka snö :P 
Käka och bytte om, Satte oss sen i lappkåtan och samtala lite om dagens tur och hur vi tyckte att vi skött oss osv.
Senare på kvällen fick vi besök av ett gäng andra blivande naturguider som också var på fjällvandring.
Dom slog läger vid oss så nu var vi helt plötsligt hur många tält som helst.
Somna och frös inte denna natt faktiskt.

 

DAG 4

Isiga igensnöade tält. Huttrandes klädde vi på oss och gick ut och satte igång våra trangiakök för å koka gröt.
Hade snöat och blåst en hel del denna natt så tälten var som kamouflerade i snön.
Sen var det bara och packa ihop grejorna och bege oss samma väg mot bilen igen.
Var soligt och bra väder så det var en trevlig tur.
Stanna och luncha efter vi hade passerat den stora myren.
Sen kom vi mer mot skogen och man börja känna igen sig och att det var inte långt kvar. Inget mer uppför så det gick lätt och smidigt.
Väl framme vid bilen gjorde Ola nånting som han länge velat göra sa han.
Han la sig ner och gjorde en snöängel. HAHA sörlänningar säger jag bara :P Men lite gulligt var det. Nåja.
Skönt och slänga av sig alla kilona och sätta sig i bussen.
Innan vi for tillbaka till Hållands folkhögskola så släppte Niclaz av oss vid Ristafallet för vi ville kolla lite närmare på de riktigt häftiga mäktiga vattenfallet. Och tog lite bilder så klart.
Sen gick vi tillbaka till skolan. Käka middag mm . Duschen var väldigt underbar också. Sov underbart gott i en säng! Denna natt.

 

DAG 5

Sista dagen. Vi passa på och åka in till Åre en sista gång och shoppa för den som ville. Men jag hade redan bränt några lappar så jag kände mig ganska nöjd.
Åkte senare till Trangia på studiebesök och fick även där möjligheter och shoppa till bra priser. Men jag handla inget nu.
Sen var de den dryga bilresan hem mot Ö-vik igen då.
Stanna på en mack och köpte en övningskörningsskylt som vi i smyg satte på bilen utan att Ola som körde visste om de.. HAHA så jävla kul. Varför just Ola blir utsatt för våra bus vet jag inte? Tur att han skrattar med oss i alla fall för annars hade det ju varit lite taskigt.
Björn sitter i framsäter och slänger kommentarer till Ola att hålla ratten tio i två och hålla hastigheten osv. Ola fattar ingenting. Fören vi stannar vid nästa mack några mil bort då han skulle tvätta bakrutan som blivit väldigt skitig. DÅ utan en min upptäcker han de. Men vi trodde han var så blind att han inget såg. Ja svårt och förklara men det såg så otroligt kul ut. Men där åkte också skylten av.
Kom hem mot kvällstiden. Lite sliten och trött. Men så skönt nu var det ju helg!
Och jag upptäckte att jag smalnat till lite kring midjan efter denna färd. Så det var ju trevligt.
Mer av det vill vi se! ;)

Tack min underbara klass för en oförglömlig vecka!:)

Kolla även Niclaz bilder.

http://picasaweb.google.se/niclaz.adolphsson/09100608ValboGronvallenIsjodalenPyramidernaNaturguidernaHampnasBilderAttVisa#

Efter kanotäventyret i Nätraån fortsätter de blöta äventyren till forsränning i Vindelälven.
Och idag var inte Niclaz med utan Jenny en annan lärare. =)
Var en lång bilresa upp men jag sov nog mesta delen av resan.

När vi kom fram till Ekorrsele blev vi riktigt trevligt bemötta. Vi satte oss ute vid deras lägereld och blev bjudna på te/kaffe. Var riktigt mysigt och sitta där framför elden och tre stycken från forsknäckarna som företaget heter berätta lite historia om dom och hur dom starta verksamheten.
Tro mig de var verkligen imponerande historier och jag lyssnade intresserat.
”Forsknäckarna är ett av de äldsta Forsränningsföretagen i Sverige. Grundaren Lennart var i USA på 80-talet och blev så imponerad av forsränningen där så han köpte med sig en båt hem för att fara på forsarna hemma i Vindeln. Idag har Forsknäckarna en imponerande konferensanläggning vid Ekorrselet i form av en egen liten by med vikingainspirerade timmerlånghus. Det största är nästan 40 meter långt. På anläggning kan man förutom forsränning tävla i höghöjdsbanan högt upp i träden, gunga i jättegunga från en ställning över 15 m upp i luften och mycket mer.”

Timmerkåtans stomme har min pappa timrat för många år sen faktiskt.  Så det var ju som lite kul att han hade lämnat spår efter sig där.
Efter en lång och trevlig pratstund och information så fick vi gå och ta på oss våtdräkterna. Det var ett helt projekt att få på sig den där jävla dräkten kan jag säga!
Sen var de lite mer genomgång och sen åkte vi en liten bit med bil dit vi skulle börja paddla i forsarna.

John och Ola satt längs fram i gummibåten. Jag och Maria satt bak och Linnea längs fram i mitten. Vi började med att padda ut till en liten ö där vi gick i land och kunde titta på hur forsen såg ut och förstå lite i hur man läser vågorna och vilken väg som är den säkraste för att ta oss igenom forsen på bästa sätt utan att fastna.
När jag stod där och titta på forsen så hade jag bara stora ögon jag hörde knappt vad som sades. Jag tänkte bara OH LORD!! Ska jag verkligen utsätta mig för detta.
Jag var helt förtvivlad och kände hur jag blev yr av illamående obehag, klump i magen.
Jag kan erkänna helt och hållet ja jag var nog lite rädd för hur detta skulle gå.
Och det var ändå inte den största forsen. I forsränning delas forsarna upp i olika klasser klass 1-5. Klass 1 simpel, klass 5 extrem.
Denna fors vi skulle igenom nu var en klass 4 om jag inte minns helt fel.
Mina föräldrar har alltid skrämt mig för hur farligt vattnet är när jag var liten och hur kraftfullt det är osv osv.. Inte så bra att de satt i nu kände jag.
Men dom är ju som alla föräldrar oroliga och kanske en aningen överbeskyddande, iaf mamma.

Så satte vi oss i gummibåten igen och ledaren i vår båt(vad hon nu hette) sa att vi skulle doppa våra huvuden i de 7-gradiga kalla vattnet för att vänja våra kroppar vid kylan för nu skulle vi minsann bli blöta. Går inte att undvika!
Så vi böjde oss bakåt och doppa huvet i vattnet och kände hur vattnet från håret rann ner längst ryggraden. Huvva!!!
Så började vi paddla framåt marsch mot forsen. Hjärtat slog nog extra slag nu och jag var så jävla peppad! Nu skulle vi in i de stora forsvalserna och absolut INTE välta. 
Jag hörde hur vi kom närmare och närmare bruset och så till sist möttes vi av en stor våg som slukade över alla oss och vi paddla och paddla.
Hon där bak skrek på oss så jag trodde hon skulle bli hes. ” PADDLA DÅ!! PADDLA PADDLA!”
Jag paddla ju för kung och fosterland och kunde inte ta i nå mer än de jag gjorde tyckte jag.
Vi fastnade för ett kortare ögonblick i en sk forsvals. Och de är ju där de är risk för att man tippar med båten om man inte lyckas paddla sig över valsen. 
Vi paddla och paddla allihopa för all får kraft och de kändes som att vi inte rubbades ur fläcken med så tillsist så kom vi loss och vi for vidare med vattnets krafter. Redan nu hade jag mjölksyra i armarna.
Men paddla på för jag var rädd att vi annars kanske skulle fastna igen och tippa denna gång.
Var nog också lite rädd för den helt galet vrålande bruden där bak.
Som hade varnat att usla slöa paddlare får ett slag med paddeln över skallen (vi hade ju iofs hjälmar på oss men ändå)
Deras taktik för att få oss peppade och paddla hårdare var just de. Och att kanske möjligtvis förelämpa oss lite för att få ut ilskan till å paddla. Haha ganska kul när jag tänker på det. Men jag fick som tur ingen paddel i skallen.

Vi var förbi den aggressivare delen av forsen och vi kunde pusta ut lite granna, och paddla lite lugnare. Så paddla vi i land och gick en bit längst forsens kant.
Så stanna vi upp och våra ledare prata lite om forssimmning.
En av dom simmade ut mot forsen och åkte sedan på rygg ner till där vi hade ”parkerat” våra gummibåtar.  Japp näste man på prov då?
Dom flesta såg skeptisk ut, men Ola tog insiativet i gruppen att simma ut.
När ledaren sen blåste i visselpipan var de dags att vända på sig och bara åka med strömmen.
Jag var MYCKET tvekande.
Jenny pusha på mig bra och jag tänkte att gör jag inte detta nu kommer jag aldrig att göra de och då kommer jag att ångra mig.
Så jag hoppa i vattnet och blötte ner mig.. Ohhh var varmt och skönt NOT!
Så simma jag utåt. Men jag tyckte jag kom nästan ingen stans bara längre och längre ner längst forsen.
Utan att ens lyssna på visselpipan så bestämde jag mig själv för att lägga mig på rygg och åka med i forsen. Vilket inte var så populärt.
Men det sket jag i då. Jag vart typ i chock eller nåt.
Jävligt förskräckt och frusen i alla fall. Jag andades inte normalt och var så smart och öppna käften för att ta in ett djupt andratag.
Med tog istället in massa vatten in i lungorna och fick en rejäl kallsup.
Försökte hosta upp de men de blev ännu värre för vågorna var så stor och många så jag fick bara mer och mer vatten i lungorna. Bestämde mig för att hålla ut sekunderarna som var kvar innan jag var förbli värsta forsvalsarna. När jag kom förbi dom så kippa jag efter andan och hosta och de lät säker som att jag skulle avlida på plats om nån hörde mig. :P Jag tänkte nu dör jag, är ju så obehagligt med vatten i lungorna man får ju panik!.
Men så vart jag förbannad och tänkte att ingen har väll dött av en kallsup:P haha Så jag tog i och hosta så jag spydde upp allt vatten. Så var de lugnt igen. Jag flöt längst strömmen huttrandes och en aningens skärrad över vad jag just frivilliga gått med på att uppleva.
Och så börja jag dovt höra en visselpipa. Hjärnan var som nedfryst för jag fatta typ inte vad de handla om. Men så titta jag upp och får se den andra ledaren stå på klippkanten och dirigera riktning vart jag skulle simma.
Och då tillslut koppla det.  Stelfrusen simma jag utåt så jag inte skulle höra illa mig på stenarna och sen in mot land där mina klasskompisar stod och ropa och peppa mig.
Haha jag minns verkligen hur stelt det var. Våtdräkten och så kylan från vattnet.  Minns att när dom tog emot mig där vid land så sa jag bara. Å herregud å herregud, de var de värst jag varit med om .. om och om igen.
Jag snacka en aningen flummit precis som om man var full och dåsig. Vet inte de kanske var lite chocktillstånd blandat med utmattning där.
Sen såg vi Jenny komma med forsen och ha samma uttryck i ansiktet. Var rätt kul.=) Och så kom Björn och Maria fast på landväg som inte var så sugna på att bada.
Jag är grymt stolt över att jag gjorde detta för annars hade jag ångrat mig. Men jag fattar inte hur jag våga för de är så mot mina principer och simma ut mot en stor fors i 7-gradit vatten liksom. :P
Jag han tänkte en hel del under den vild forsfärden. Typ dödstankar och sånt skit. Konstigt egentligen för vi var ju så säkra vi bara kunde bli. Flytväst och allting. Men ja vad kan jag säga. Är ju som inte varje dag jag badar genom forsvalser slutet av september. Inte mitt stora huvudintresse precis.
Hög på adrenalinkickar så satte vi oss i båtarna igen och skulle knäcka nästa fors men som var lite lindrigare än den andra.

Man känner sig verkligen liten när man sitter där och ser hur en stor våg kommer mot en och man tänker NU, nu, NU och så blir man jävligt blöt och paddlar för sitt liv. Jag vet att de låter dramatiskt. Är ju inte precis så att vi riskerade våra liv där.
För hade det varit osäker hade dom aldrig utfört sånt med oss.
Men när man väl sitter där i båten så tänker man att man vill ju inte tippa för det är lika med kört… Fast det är de ju givetvis Inte.
Man flyter ju i land någonstans förr eller senare. Om man inte fastnar i en sk forsvals. Men oftast spottas man ut av den tillslut. Och så finns det ju ett knep om man inte gör de.
Och de är att krypa ihop till en boll så ska man tydligen spottas ut.
Men de slapp vi erfara i denna fors också. Det gick jävligt bra.
Även om de kändes som att jag inte bidrog med lika mycket kraft som tidigare. När vi kom fram vänta den välkomnande, varma, underbara, HELT himmelskt sköna bastun. Som vi alla satte oss i och prata om våran otroligt häftiga och läskiga färd.
Sen efter vi bytt om så gick vi upp till kåtan där en jätte god middag väntade. Vi samtalade och skratta. Var riktigt trevligt och hon som skrek och var galen var mycket mildare och trevligare nu. Hehe
Men dom berätta ju senare att dom måste vara så där hårda för att få folk att fatta allvaret att paddla för varenda liten kraft gör skillnad.

Jag är jättenöjd med dagen vi var där. Jag tror det var nyttigt att ha fått känna på hur kraftfullt vattnet är. Inte för att jag har tvivlat på de tidigare, men kan vara bra å ha fått erfara det på riktigt också. Fattar bara inte hur isvaken ska kännas sen. Det vill jag inte tänka på just nu.

Orolig, blöt, kall, brainfreeze, chock, adrenalin, nära döden upplevelse, mjölksyra, utmattning, peppad, galen är några utav sakerna jag fått känna under dagen. Men i efterhand fan underbart!
Jag skulle kunna göra det igen. LÄTT!

Tack forsknäckarna för att ha gett mig ett minne för livet=)

 

Inte vi men så här kan det se ut.

Efter lång väntan.. så lång väntan. Jag har varit mycket upptagen/slö på senaste tiden med bloggskrivandet. Skärpning för min del!!
Så vart var vi nu då..? Jo Kanotsafari i Nätraån.
När vi kom fram till ån där vi skulle börja så åt vi lunch har jag för mig och Niclaz prata i vanlig ordning.
Sen var det bara jag välja en kanadensare och en partner och sätta igång och paddla.
Och för en gångs skull tänkte jag att nu skulle jag låta någon annan vara min partner här för det har ju som alltid varit jag och Linnea.
Inget fel i de! Men man måste ju våga släppa in någon annan och lära sig samarbeta med.
John var frivillig och så fick det bli. Jag satt fram och paddla och John satt bak och styrde.
Var riktigt trevligt och snirkla runt där längst alla hinder som kunde dyka upp runt nästa hörn.
Men jag vill minnas att jag svor och var arg också och sa någonting om att jag skulle skriva ett brev till länsstyrelsen och klaga över att dom måste röja upp kring ån för det var ju träd och diverse som jag tyckte var i vägen hela tiden.
Men samtidigt kanske de skulle bli ganska långtråkigt och enformigt om ån var helt fri från hinder. För här gällde det verkligen och samarbeta. ”sten höger,..stock vänster” Fick jag då hojta till John så han visste hur han skulle styra.  Jag tyckte vi hade mycket bra samarbete! Men för att avancera de lite så föreslog John att jag skulle säga höger och vänster fast på swahili (John har ju bott i Tanzania  så just därför)  Så då lärde han mig att höger sa man kulia och vänster kushoto. Var lite förvirrande i början för jag blandade ihop kulia och kushoto. Så om jag skrek kulia och menade vänster så blev det ju helt fel för då trodde John såklart att hindret var på höger sida efter som jag ropa de på swahili. Kunde bli lite problematiskt där ett tag men jag lärde mig sedan. Sen tror jag att jag hitta på ett eget ord för Kushoto . Men det är en annan historia.

Vi kom sedan till en stuga som heter Erikstorp där vi skulle övernatta. Packa upp och käka lite middag. Sen gjorde vi upp en härlig eld som vi satt runt hela kvällen.
Jag och John kom på den suveräna affärsiden som bara spåra ut mer och mer. Jag skratta så jag fick ont i magen alltså! John är verkligen en sån person som lockar fram min sjuka humor och fantasi så de kan spåra all världens väg. Tänker inte gå in på det nu. Men affärsiden tror jag kanske kan vara bra. Även om Ola var en aning skeptisk, men det är han ju i och för sig till alla våra galna upptåg och idéer vi har.
Sen dom oseriösa roliga detaljerna vi skena iväg på hur de skulle kunna vara och bli kan man ju skippa.

Sen gick jag och John in i stugan som nu hade blivit varm vi låg där och prata om allt möjligt!
och kom mycket in på spöken och andra ockulta ting, de var riktigt mysigt och ligga å prata om där i mörkret. Sen börja han jaga upp mig med att han tyckte det såg ut som att någon stod vid fönstret och kika in. Men jag var helt hundra på att de var ett träd. Men bara för att han sa så där så såg det allt med ut som en gestalt som stod där. Så när Björn kom in för att hämta någonting så fick han lysa där ute med ficklampa så att vi kunde försäkra oss om att de var bara ett träd. Och det var de.
Sen senare började som andra komma in i stugan för å göra kvällen. Förutom Ola som fick för sig för å vara lite mer ”hardcore” än alla andra och sova ute vid elden istället för i stugan. Och John som är så omtänksam och snäll joina Ola och sov där ute också. ”Ja men jag kan ju inte lämna Ola där ute själv” Haha som att han skulle va ett litet barn:P Tyckte de lät så kul för han behövde ju knappast göra de.
Jag sov riktigt gott den  natten, verkligen skillnad från att sova i stuga och tält.

Efter vi hade gjort frukost så begav vi oss vidare med våra kanadensare och den här gången satt jag ban och styrde. Men jag tyckte de var tråkigare. Men vi paddla på i alla fall. Sen skulle vi stanna till på lunch i Mellanstugan. Vi kom fram dit och skulle paddla in till strandkanten men någonting hände…?
En björk hade blåst över ån och vi fastnade där mellan grenarna. Men jag och John hade ju tidigare tagit oss under de andra träder med halva skogen i håret så jag fick ingen panik över det. Men en liten detalj missade vi. Och den var att de var lite smått strömt där vi hade fastnat och pga de så tippade vi och åkte rakt i PLASK i den kalla ån. FYYY FAN!! Kallt och jävligt. Tack vara som vattentäta påsarna så klarade sig packningen med kläderna . Så det var upp på land och huttrandes ta på oss varma torra kläder.
Medans så tömde våra snälla klasskamrater vår kanot och satte igång spritköken. Sen åt jag en välförtjänt god lunch. Solen sken, jag var mätt torr och varm igen. Men nåt saknades… En snus!
Glatt tog jag upp snusdosan och när jag öppna locket låg där tre dyngsura snuskuddar och flöt.
Jag blev helt förtvivlad, min värld rasade för en sekund. Jag kände hur mitt humör skulle åka ner i botten direkt. Det är hemskt att man verkligen har ett sånt här beroende. Tog upp en dyngsur snuskudde och tjöt ”min snus” Faaaan… Men som tur är så är jag ju inte den enda snusaren i klassen så fort kom jag på att jag kunde ju faktiskt tigga en av Björn. Åh vad Björn räddade min dag där! Tack Björn för de, du är guld! :) Sen packa vi ihop och fortsatte paddla och jag längs fram den här gången. Känner att jag trivs bäst at att sitta där och ha sikt och ropa om eventuella hinder.
Tog en kortare stopp igen och fika lite för å få mer krafter för att paddla fram till vårat mål.
Ola visade lite paddelteknik. Sen paddla vi inte så länge till så kom vi fram till där vår bil stod. Packa ihop och for hem till skolan igen.

Det har varit en jättetrevlig två dagarstur med kanot. Och jag ska inte skriva in och klaga till länsstyrelsen om att de var så mycket träd som borde rensas bort från ån. Det var nog mest i stundens hetta jag sa så.
Men det kunde ha varit mer vatten i ån för vi fick stundtals kliva ut och knuffa på. Men ingen kan ju styra vattendjupet. Tror att de hade varit bättre att paddla där på våren.
Det har varit riktigt mysigt och trevligt! Och lite spännande var det också när vi fick kliva över ett träd som hade blåst över hela ån och var för smalt för att åka under. För stå upp i en kanot är ju ingen man skulle rekommendera i vanliga fall men där hade vi inte så mycket val. Men det gick riktigt bra ändå.
Och blöt blev jag också och denna gång var det ju inte meningen:P
Paddla samanlagt 2,6 mil på 4 h 55 min.
4/5 toasters, Kanonkul !  (citerat av Benjamin)

http://picasaweb.google.se/niclaz.adolphsson/09092223KanotNatraanNaturguidernaHampnas#
Här är en länk till Niclaz bilder från dom här dagarna och även lite filmer som bla bevisar hur kass Niclaz är på att hålla reda på vem som är vem ^^

Onsdag eftermiddag åkte vi till Uttersjö. Fick först åka hem till Jenny(läraren) en sväng och hon visade att dom i hennes jaktlag hade satt upp en sån där kamera som tar bilder om de rör sig :) Och den hade fångat några bilder på en björn där inte så långt ifrån där vi skulle vara vad jag förstår de. Och de var ingen liten björn heller. :)
Sen åkte vi där vi skulle tälta, vid en sjö. Fanns en timmerstuga där också. Men meningen var att vi skulle få "lära oss" tälta och leva lite sånt liv inför vad som komma skall.
Slog upp tälten och åt lite middag. Sen tog Jenny (läraren) med oss på en liten skogspromenad där det hade setts björnskit. Var ingen stor laddning men om ni inte ser så var de mest bär i den högen :P Sen berätta ja lite om björnen och hur man ska bete sig om man träffar på en björn i skogen. (Hade som redovisning)

Sen gick vi tillbaka till lägerelden och satt och prata och myste.
Sen börja folk gå till sina tält men jag, Ola, John och Linnea ville sova under bar himmel eftersom det var en sån stjärnklar fin natt. Så vi tog våra liggunderlag och sovsäckar och la oss utanför tälten och tittade upp mot stjärnorna.
Oroligt vad liten man känner sig när man tittar upp där. Såg några satelliter och stjärnfall.
Och så låg vi där och prata lite och sjöng lite visor. Bla från Dan Andersson, "Helgdagskväll i timmerkoja" En jätte vacker dikt/visa. Var riktigt mysigt och jag kände mig så trygg och hemma på något vis fast ja egentligen inte var i närheten från hemma (Som för mig egentligen är i min barndomsby utanför Boden) Kanske är de för att Dan Andersson har funnits med i uppväxten och många andra visor vi sjöng.
Lite poetiskt de låter va? ;) hehe, Men det var de. Allt är poesi de vi gör egentligen om man nu ska se det från den sidan. Kl 3 på natten gick Linnea in i tältet för att hon av någon skum anlednign trodde de skulle vara varmare där. Haha Och då blev de genast mycket kallare.
Kröp ihop närmanre mot John som låg närmast så han också börja frysa stackarn!
Somna efter en timme igen. Vakna sedan lite då och då under morgontimmarna av höstkylan.
Kl 7 vakna jag på riktigt och klev också upp.
Sovsäcken vad blöt av morgondaggen och jag gick med trötta steg in till Jennys timmerstuga där hon sov.
För där var det varmt och gott. Gjorde i ordning lite frukost och fick vakna i min takt i fred innan den värsta surrskocken vakna till liv. :P

Sen fram mot förmiddan, så tog vi oss en promenad i skogen för att söka ett björnide som Jenny hört skulle ligga i närheten från vårt läger, Vi gick runt litegrann och till sist hitta vi de! Han/hon har grävt de under en myrstack.

Och eftersom Björn i våran klass heter Björn så tyckte vi de var roligt om han gick i ide.
Så vi lura ner han dit så vi alla fick ta kort på en Björn i ett ide. :)
Gick vidare runt om i naturen och titta lite. Var en sån vacker dag. Och fin skog var det också! :)
Sen såg vi en stor stenbumling där mitt ute i skogen som några av oss vart så sugna å klättra upp på ^^



Henke, jag i mitten, John och så klätterapan Ola som kom halvägs upp ;)
Sen kom vi tillbaks till vårat lilla läger och redovisningarna sattes igång var allt från ph-värdet i sjön, växter och bär till bygga vindskydd och fiske.
Jenny bjöd på Kolbulla som vi käkade till lunch. Har aldrig ätit de men det var himmelskt gott!



Sen påbörjades arbetet med att bygga ett vindskydd med Ola dom som ville :) Och det ville bla jag och Linnea. Det var jättekul och "avverka" skog på gamalt vis så att säga. Förstår att gubbarna i skogen från förr i tiden blev ganska sega. Hehe
Medans vi byggde på där så laga Björn och Mari mat i kokgrop vi senare skulle äta:)
Det är också nånting nytt för mig! Du gräver alltså en grop i marken och lägger i heta stenar som har legat på elden några timmar.
Sedan lägger du i maten som du har lindat in i foliepaket och lägger sedan på "marklockat" och låter det få pysa på när nere några timmar typ..
Du ska ju itne ha bråtton när du gör de.
Men gott blev det! Vi hade lax med potatis och rotsaker, med en kall sås på sidan av.
Det kallar jag lyx i vildmarken!
Efter middagen var vi fortfarande inte klar med vårat vindskydd som blev större än vad jag tror från början inte var tänkt. Så sista fick vi arbeta med ficklampor när vi la på granris. Efter all möda slit och släp och väldigt bra resultat! Så flytta vi dit sovsäckarna och övernatta där eftersom vi hade byggt så fint å var helnöjda! :)
Satt lite vid elden med dom andra. Men mina ögon rullade mer och mer neråt efter de fysiska arbetet under dagen så jag riktigt längtade efter att få sova på doftande granris.
Det hade varit en lång dag så vi gick sen och la oss där i vindskyddet. Och som föregående natt så prata vi lite, sjöng som sångfåglar vi alla är. Iallafall Jag, Linnea, och John. Ola haka på ibland också:)
var varmare än förra natten när vi låg helt öppet. Vilken skillnad de kändes å vara med vindskyddet!



"Och när morgonens stjärnor blekna och dö
och när ångorna stelna till is,
och när dagningen skälver på myr och sjö
vi sova på doftande ris." D. Andersson.

En vers av Helgdagskväll.





Fredag 05.00 Stiger och och Ola upp till Jennys timmerkoja och gör lite frukost.
Sedan beger vi oss ut på älgjakt med henes jaktlag i byn.
Det är första gången jag är på älgjakt. Har väl alltid varit lite emot de där med å skjuta djur för skojs skull.
Men de har fallit bort från mig mer och mer. Det måste ju skjutas annars tar ju älgarna över jorden!!
Och kött är gott!
Men sen jag var på älgjakt denna morgon så förstår jag också hur otroligt charmigt de är. Det var riktigt mysigt tyckte jag. Och lite spännande .
Gick med en jätte bra kille som berätta för mig allt möjligt så jag förstod och lärde mig lite grunder. Fick ha på mig radion och lyssna vad som sades sins emellan. Och även prata om de var nån som ropade till 17 vilket var vi då. (Se vad jag kommer ihåg detaljer)
Hans vovve var en svensk älghund. Jätte fin sådan!

Det första Jörgen (som han heter) säger när vi sedan ska skiljas åt alla för å sprida ut oss på våra olika pass är att vi skulle minsann skjuta en björn idag. Han sa det ju visserligen med humor. Men ändå!
Då började tankarna på björnar komma igen. Under tiden vi var där har det ju varit snack om björn, spår av björn osv. Tänk om vi verkligen skulle träffa på en där vi satt tyst och stilla!. Jag blev lite nervös över tanken.
För det är ju om björnen blir skadad den blir livsfarlig.
Men sen sa han lugnande att risken var nog väldigt liten att vi skulle få syn på en björn.

Vårat pass vi var på var jätte fin natur! Ni vet riktigt så där sagolik grönmossig granskog. Såg nästan lite trollskt ut. Och där satt vi på en mossig sten och lyssnade, tittade och viskade.
Titta på gps:en vart jycken höll hus. Inga skall men han hade fått upp spår efter dom han löpte fort fram.
I detta fall var de en ko och en kalv som hade setts på språng.
Efter ett tag hörde vi en knall och förväntansfullt vänta jag på att de skulle börja snackas i radion.
Och det gjorde det en stund efter de.
Då var de jaktledaren (Jennys pappa) som hade fått in en träff på en älgko.
När vi gått igenom vårat pass så samlades vi vid en eld, fika och prata om morgonen.
Jag hade gärna velat vara längre, men Jenny kände sig lite stressad tillbaka till dom andra som inte följde med.
Men jag tyckte i alla fall att älgjaken var supermysig och spännande fast de inte hände så mycket för oss. Men tänk då om de skulle göra de!
Kan mycket väl se mig själv som jägare senare i livet. Får väl se när de bli jägarexamen.
Skulle först vilja gå brevid några gånger till för å få mer grepp om vad det verkligen innebär.


När vi kom tillbaka berättar Henrik i våran klass att han hade hört något prassla i skogen kvällen innan. Han hade gått ut för att kolla vem det var och sett en björn inne i skogen grymtandes.
(Och där låg jag, Ola, John, och Linne i vindskyddet en bit nedanför och sov)
Kan verkligen inte tänka mig att en björn har varit så nära mig när jag legat sovandes.
Jag skulle vilja säga att Henrik inbillat sig eller nåt. Inga spår fanns efter björnen i skogen där han hade sett han heller. Men sånt är svår å se i mossan.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Vill inte påstå att Henrik ljuger. Men det känns lite overkligt..
Åt lite snabblunch och sen åkte vi tillbaka mot Hampnäs.


Dagarna i Uttersjö var verkligen helmysiga! Har fått prova på en massa saker jag aldrig gjort förut.
Lärt mig av andras kunskaper.
Och björnfrossa har det sannerligen varit på hög nivå!! Men det har bara varit spännande :)
Och de där man att vi skulle vänja/lära oss å sova i tält blev ju inte av nån utav nätterna för mig.
Så tältet slog vi upp i onödan. ;)

I nästa inlägg kommer jag och skriva om när vi paddla kanot i Nätraån, och forsränningen i Vindeln. Missa inte de!
:)

Ja nu har det snart gått en vecka sen vi var ut och paddla havskajak.

Det började i tisdags där det bar av från Skommarhamn. Det var en solig fin dag, blåste lite granna men det var överkomligt. Var inte så vingligt som jag hade föreställt mig.
Men det är klart vi fick ju ha riktiga stabila havskajaker. Det är annat än dom som lånas ut i skolan som jag testade innan när Bengt hade en kort genomgång.
Min kajak var en Trapper K1 Albacore. Andra märken som fanns med var Dolphin och Seabird om jag inte minns helt fel.
Vi började med att paddla ut till en ö som heter Grisslan som är jättemysig! Där laga vi lite lunch, jag och Linnea koka risgrynsgröt som vi hade med oss. Sen hade Niclaz lite genomgång där han på land skulle försöka visa hur man ska ta sig i en kajak om man ramlat i vattnet bl.a. Sen innan vi skulle paddla vidare fick vi lite tid till att gå upp på en mindre höjd så man fick lite utsikt över ön och havet. Det var riktigt fint där uppe!

Och skönt att få röra lite på benen efter att bara ha suttit och ansträngt armar och axlar.
Var ganska bra med vågor på sina ställen där vi paddla, Var lite nervös faktiskt över att tippa med kajaken även om det inte kändes som att det var nära. Men just att man inte fått ”känna” på vattnet än så att säga. Och inte fått se hur det går till att rädda/bli räddad in real life.
Vi paddla tillbaka mot Skommarhamn och mötte upp Lennart som skulle ta över från Niclaz och paddla ut till Malmön där vi skulle övernatta. Niclaz ska ju snart bli daddy igen nu när som helst. Så jag förstår att han vill hålla sig på hemmaplan.

När vi kom till Malmön lasta vi bara ut packningen och strippa av oss lite kläder för nu skulle vi minsann få bli blöta! ;)
Vi skulle med hjälp av rörelser men paddeln hålla balansen så vi kunde luta och visa undersidan av kajaken. Alla började lite försiktigt förutom jag som trodde jag kunde luta 90 grader på en gång utan övning som drallta i innan vi knappt börjat på riktigt.
Hade ju inte hunnit lära nå eskimåsväng så jag tryckte mig bara ut och kom upp igen skrattande och en aning chockad av de kalla vattnet. Hur kunde detta gå till?? De förstod jag inte. Hehe

Lennart visade då alla hur man skulle hjälpa en kamrat som hamnat i vattnet. Och det gick förvånansvärt bra tyckte jag. Behöll lugnet och lärde mig en läxa att inte vara så kaxig i början.
Sen drallta alla i en efter en förutom Maria som inte äventyra lite mycket med å bli blöt som vi andra.
Eller så var hon bland dom skickligare. Jag vet inte, var så koncentrerad på mig själv och vad jag gjorde. Men det var verkligen så jävla mycket roligare å se dom andra göra samma misstag som jag, än å själv hamna i plurret.
Efter dom olika övningarna så väntade en bastu som fortfarande var varm efter tidigare besökare.
Och det var verkligen helt fantastiskt underbart och gå in där efter att ha höstbadat i havet .
(Tänker på när vi ska bada isvak senare, då kommer vi inte ha nån bastu att gå in i, Huvva! Då kommer jag ju dö! Fy så hemskt kallt, jaja den dagen den sorgen som man brukar säga)
Sen laga vi en sen middag. Det blev korv och makaroner för mig och Linnea, enkelt och gott!

Sen satt vi framför brasan och hade det mysigt. John försökte hålla liv i den ganska så utmattade gruppen genom å vara någon sorts ”lekfarbror” Hitta på olika enkla lekar som inte krävde nån fysisk ansträngning. Men det varade inte så länge. Borsta och sen var det god natt.
Somna skönt på mitt hårda liggunderlag till regnat som smattra mot tältet.
Vakna av den förbannade väckarklockssignalen på min telefon. När jag helt yrvaket titta ut ur tältet möttes jag av kraftig blåst. De var ju ingen nyhet precis. Min mamma hade varnat mig för kuling dagen innan som hon hade hört på nyheterna. När man tittade upp mot talltopparna som rörde sig kraftigt kunde man ana betydligt oroligare vågor en bit ut till sjöss än det man kunde se från stranden. Vi satte oss i vindskyddet och åt lite frukost, funderade över dagens paddling hur de skulle gå till. En pirrande känsla av nervositet och adrenalin när jag tittade ut mot de blåsiga havet.
Vid 9-tiden kommer Niclaz paddlandes med potoner på sin kajak för extra stöd. Och det gjorde ju inte oron mindre precis.
Men med karta och våra kloka huven så gjorde vi upp olika planer för hur vi skulle paddla över till andra sidan på smidigaste sätt. Packa våra kajaker och begav oss ut på havet med de STORA vågorna. Blåste säker 18M/S, när vi hade vågorna bakom oss var de riktigt kul för då ”surfa” vi liksom oss fram.
Men när vågorna kom åt sidan var de lite obehagligare för då var de djup koncentration att hålla balans och lugn. Vågorna sköljde över kajakerna men kapellet höll tätt så jag blev inte så där jätteblöt.  Vi fick nöd gå i land på nåns tomt, vi satte oss ner och fikade och Niclaz bestämde att vi skulle avbryta där. Han och två andra frivilliga som var John och Ola fick paddla över till andra sidan 3 km motvind!! Riktigt bra jobbat tycker jag. Själv kände jag att jag hade jättegärna paddlat mera för jag tyckte det var kul. Men jag kände att mina armar och axlar var helt slut så jag hade inte orkat en meter till som det kändes som.
Så vi bar upp kajakerna till vägen och gjorde som småning om lunch. La oss sen i solen och myste. Sen kom Niclaz, Ola och John med bilar och släp för att hämta upp oss andra.
När vi kom tillbaka till skolan samlade vi oss i matsalen och fika och prata om våran äventyrsfärd.
Nu har vi fått prova på paddla i riktig kuling så det känns som att vi har klarat de värsta vädret nu. Nästa gång kommer allt kännas buslätt !
Och Niclaz som är en erfaren kajakist  och har paddlat i många olika väder och miljöer säger själv att han inte varit med om detta som vi var under onsdagen. Så han är nog riktigt stolt över oss. Och det är jag med , med tanke på att vi var helt oerfarna på kajak och ingen av oss välte sen när de väl gällde. Toppbetyg till oss naturguider 09/10!

Gokväll läsare!
Kom hem i eftermiddag med en mycket spännande erfarenhet rikare. Jag pratar såklart om havskajak, temat nu i höst är ju just vatten. Men inlägget ikväll kommer handla mer om allemansrätten som vi har. Mer om havskajaken i nästa inlägg när jag känner mig lite piggare. Allemansrätten är deadline 23.55 inatt så tänker göra bort de nu.

Vi ska vara tacksamma att vi har allemansrätten. Det ger en otrolig frihet för oss naturälskare att kunna få vandra fritt, slå upp ett tält, kunna göra upp en eld och koka sitt kaffe eller grilla sin korv.
Det är ju riktigt charmigt, i många länder finns inte dessa möjligheter.
Utan då måste man ta kontakt med markägaren och fråga snällt om man får plocka svamp eller bär på de eller de skiftet tex. Jag kan tänka mig att det skulle säkert  inte vara så grinigt med det.
Men det krävs ju planering. Och det tycker jag inte hör ihop med varandra riktigt.
Vara ut i naturen och göra någonting, vad som helst egentligen! Det är ju verkligen frihet och helt underbart vad man mår bra i kropp och själ. Men ska man då måsta forska runt vem som äger vad, vart gränserna går och därmed ringa och planera in. Det låter ju inte riktigt klokt i mina öron, och blir nog tröttsamt i längden. Det spontana härliga och fria försvinner ju då.

Men det är väl för att man är uppvuxen med allemansrätten man blivit bortskämd med den.
Så nu när jag sitter här å tänkte vad tusan ska jag skriva om allemansrätten så var det ju ganska självklart ändå.
För den påverkar ju oss alla verkligen mer eller mindre. Vi får mer möjligheter att kunna vara ute och röra på oss. Och de har ju ingen mått dåligt av.
Men vi måste också visa hänsyn och varsamhet när vi är ute i naturen.  ”Inte störa – inte förstöra”
Om vi tex ska tälta får vi inte tälta på nysådd gräsmatta eller på nyplantering. Tänka på att lämna de precis som det såg ut när du kom dit. Vanligt folkvett egentligen, och ni som kanske inte vet vad de är så är ju ett exempel att inte lämna skräp utan kasta i soptunnan.  Eller om det inte finns samla ihop och slänga senare. Vara försiktig när man eldar, ha koll på hur det blåser och vart man gör upp elden.  Elda aldrig när det är torrt ute då ökar risken för skogsbrand och det är bland dom största mardrömmarna för en skogsägare eftersom det sprider sig fort och lätt. Svår att få bukt på en rejäl skogsbrand och det är mycket värde i skogen. Så välj helst anordnade grillplatser alternativ sand eller grus. Du får elda pinnar, kottar och dylikt du hittar på marken. Du får aldrig börja hugga eller dra loss näver från träden!
Räddningstjänsten kan utfärda eldningsförbud om det är riktigt torrt ute och då är det även förbud att elda vid iordninggjorda eldstäder. Och detta ska vi visa extra stor respekt för tycker jag. Elden är ingenting att leka med.
Nu har jag nämnt lite om sopor och eldning. Någonting som också är viktigt när vi vistas ute i naturen är ju såklart att visa hänsyn till våra vänner som bor ute i skogen. Som är beroende av skogen! Det är ju faktiskt deras hem som vi vistas i när vi utför våra friluftsintressen.
Tänkte inte nämna allt om alla djur utan lite mer kanske som har med vatten att göra som vi har varit ute på. Och det vi kan tänkte på i första hand är fåglarna, när vi är ute och paddlar tex. På vår och försommaren häckar många fåglar och vi ska vara extra försiktig då när vi ger oss ut. Undvika vassen så vi inte förstör deras bon. Och om vi ser en mamma med ungar vara ute och simma måste vi tänka på att inte komma för nära. För hetsar vi dem kan dom bli uppjagade och splittras från varandra.
Så ser du att fåglarna börjar bete sig märkligt eller ser oroliga ut är du för nära.
Om du vill fiska när du är ute på sjön så går det bra, så länge du inte är närmare än 100 meter från fasta fiskeredskap, exempelvis fiskodling.  Du får även använda dig av en brygga om inte ägaren har något emot de. Då får du såklart flytta på dig och hitta ett annat ställe. I övrigt gäller allemansrättens grundregel att visa hänsyn och inte störa eller förstöra.
För mig är dessa saker ganska självklara och förhoppningsvis ni andra också.
Vill du veta mer om lagar och regler som kanske inte är lika självklara så kan du gå in på Naturvårdsverkets hemsida. Där kan du läsa om allt. Deras hemsida har även varit som ett stöd för de jag skrivit här ikväll. Allt kan man ju inte komma ihåg, det finns ju så mycket man kan skriva om när de gäller allemansrätten. Men tror jag har plockat med det viktigaste nu som gäller när man är ute på sjön och går i land som vi har fått göra dom senaste 3 veckorna.
Källorna om fåglarna är från pappret vi fick när vi var på Malmön.
Och den största källan är nog mig själv.

God natt!

 

Hej alla läsare!

Om det nu är nån som läser detta.. Har ingen aning hur man ser hur många som läser. Så ni får gärna lämna en kommentar i bloggen så jag vet att ni existerar . Förutom mammsen så jag VET att du läser och hänger med i allt som händer i denna utbildning och på bloggen.

Tisdag 1 sep kl 8.00 samling.
Åkte ut till Näske där segelbåtarna ligger stilla i hamnen, packa i båten och gjorde den klar för avfärd mot målet Mjältön som är Sveriges högsta ö.
Det var en upplevelse att få segla. Det är mycket mer med de än man tror. Det är ju inte bara å sitta och steka i solen utan slå hit och slå dit, kolla sjökortet osv.
Men jag tycker att vi tillsammans gjorde det riktigt bra. Även om jag knappt fatta vad det var jag skulle göra så gick det bra :D
Vi delade upp oss i två grupper. I min grupp var det jag, Ola, Björn, Maria och Niclaz (läraren)
Och vi vann! Haha om man nu ska tänka att de var en tävling. Så vann vi överlägset mot dem andra.
Kom fram till viken på Mjältön där vi skulle övernatta välbehållna och glada. Gick ut på klipporna och tog lite bilder. Satte oss ner och bara kände lugnet, doften, vinden och solen som värmde.
Endast vågorna som slog mot klipporna hördes. Och sakta men säkert såg vi nå segel dyka upp.
Och där kom dom med sin båt med sjösjuka människor. Hehe…eller ja iallafall två st tror jag.
Vi fikade lite och sen fick vi hjälpas åt att slå upp kåtan tillsammans. Och det gick riktigt bra! Mycket tack vare att Ola hade satt upp ett liknande tält förut.
Efter vårt goda samarbete så började vi göra middan klar. Och efter vi käkat middag så fick frivilliga följa med på en kvällssegling.
Och det ville dom flesta. Men nu hade vinden blivit kraftigare ca 10-15M/S och det kändes! Vi fick oss alla en och annan trevlig uppiggande dusch på vår färd mot Ulvön .
När vi kom till Ulvön kom vi mer i lä och kläderna fick en chans att torka bättre.
När man tittar på sjökortet rundan vi seglade på kvällen så ser det inte så långt ut men det tog ändå 3 timmar så de han bli mörkt, fast vi hade bra vind. Fick verkligen anstränga ögonen där mot sluten. Kvällseglingen blev som en nattsegling. Men de var spännande !  Maria blev sjösjuk, de var ju mindre kul, men så kan de vara ibland.
Var något så frusen efter vågorna som hade svept över och vinden. Så när vi kom tillbaka och såg att Henke och Björn hade gjort i ordning en brasa blev jag riktigt nöjd.
Vi satte oss alla framför brasan och myste med lite kvällfika och satt och pratade.
Sen var de äntligen läggdax! Jag var så trött !! en heldag ute gör en tröttare än man tror.
Vi låg i kåtan och fnissade ett tag. Eller iallafall de andra, speciellt Björn som hade överdoserat kaffe medans vi var borta. Jag somnade ganska snabbt av ett skönt vaggande som satt i efter den långa dagen ute på havet=)

Onsdag 2 sep kl 05.00
Vaknade av att jag huttrade och frös och att Marie och Ola gick iväg på sin bäverspaning utan vidare bra resultat till att försöka få med mig. Var så otroligt trött! Även om jag hade velat följa med. 
Drog på mig en extra tröja och somna om. Men vaknade tätare nu mellan gångerna för de kändes i ryggen  att sova på hårt underlag.
Sen kl 7 kom Niclaz mf med frukosten in i tältet och vi satt och åt.
Hörde hur regnet piskade mot tältet. Kände mig inte så där jätte entusiastisk till att bestiga ön topp i regnet UTAN regnkläder (som jag inte hunnit inhandla) +att min förkylning som har spökat lite tidigare men inte velat brista ut riktigt verkligen hade kommit tillbaka kändes de som. 
Men efter vi fikat klart så sluta de lyckligtvis att regna och jag tog mig i kragen och bestämde mig för att följa med ”en bit” i alla fall, men som sluta med hela vägen upp till den makalöst vackra utsikten! Och jag hade glömt bort att jag var sjuk=)
lokalisera oss lite och knäppte kort och så gick vi neråt igen och börja packa ihop för hemfärd. Skulle egentligen inte komma hem förrän vid eftermiddag .
Men eftersom dom hade lovat kulingvarning så ville vi inte riskera nåt.
Hemfärden var lika underbar, solen sken och allt gick bra. Förutom när nåt hände? Så vi höll på att åka i vattnet nästan kändes det som.
Det luta rejält där ett tag huhu! DÅ var jag lite skraj hehe. Det komiska var att jag tänkte mest bara på min mobil och kamera om jag hamna i vattnet eftersom jag hade dom i jackfikan. Inte på mig själv att jag kunde dö eller nåt. HAHA! Då snackar vi om att känna sig trygg, eller kanske bara dum. Det får ni själva avgöra. Men döden var inget jag tänkte på under dom här dagarna eftersom man har flytväst och de finns livbåt .
Och det gjorde ju resan så mycket trevligare att man slapp tänka på de, ellerhur? =)
Men vi lyckades i alla fall få bukt på båten till rätt kurs igen :)
När vi kom fram laga vi lite lunch pratade om allt som varit.
Niclaz har ju försökt lära mig alla dom här orden man använder ute på sjön. Några kan jag, men många blandar jag bara om och kors och tvärs så jag har valt som ni sjövana ser att inte försöka mig på de där med sjöspråk i min blogg när jag skrivit. För då kanske jag bara gör bort mig (Och kanske redan gjort) men huvudsaken är ju att dom flesta förstår vad det är jag skriver här och inte läser massa ”båtord”  som jag skrivit för att försöka låta avancerad eller nåt, hehe.
Men kan så mycket som så säga att vi seglade 40 distans sammanlagt och var som mest uppe i 7 knop.
1 knop = 1,852 km/h
40 distans = ca dryga 6 mil

Jag kan i alla fall säga som så att jag trodde inte jag skulle smälta så mycket för seglingen som jag gjorde. Jag tyckte det var grymt häftigt ! och inte bara de, det var också roligt, rogivande och ibland skräckinjagande. En härlig kombination tycker jag . Får ni chansen att prova så gör de ni som aldrig har seglat!
Det är jätte härligt, skulle lätt kunna leva båtliv i framtiden.
Men då måste jag nog bli lite mer haj på de där med segling, eller gifta mig med en sjöman ;)

Skepp å hoj!

My crew :P

Niclaz lurade ute mig på den där stenen som var lite för nära vågorna.
Hehe blev lite blöt, de kanske syns:P

Länk till fler bilder från färden som togs:
http://picasaweb.google.se/niclaz.adolphsson/09090102SeglingNaskeMjalton#

Utsikt från toppen av Sveriges högsta ö.