Naturguide Hampnäs

Den 14 oktober 1988 föddes en stjärna vid namn Lena Söderberg på Bodens BB kl.18.03.
Och nu 21 år senare befinner hon sig i Örnsköldsvik. En underbart vacker och trevlig liten stad enligt hon själv.
Går naturguidesutbildningen och trivs med livet precis som det är just nu. Fast det kunde vara mer bekymmersfritt och mindre förvirrande vad det gäller på karlfronten. Men det är sånt man får ta ibland.

Alltså 14 oktober 2009. Solen skiner och höstfärgerna lysen än på träden.
Mamma och pappa har kommit ner med tåget för att fira min dag.
Men dagen börjar iaf att vi möter upp stadsträdgårdsmästaren Elisabet. Som ska guida oss genom Ö-viks alla parker och berätta lite om hennes jobb och hur dom tänker och planerar. Det var intressant.
Och varför fick naturguiderna gå en solig dag i parkerna då och inte är ute på något mer extremt ??
Ja alla är väl inte lika "hardcore" som vi är. Alla kan inte vara de, eller vill.
Vi har diskuterat och pratat mycket i klassen om vad friluftsliv egentligen innebär. Och friluftsliv för en viss person kan var att gå till parken och titta på blommorna. Och för andra kan det vara och plocka svamp bakom husknuten.
Det behöver inte alla gånger handla om fjällvandringar, bergsklättring, eller utfärdsåkning. Utan så simpla vardagliga saker för oss som kan betyda så mycket mer för en annan människa som kanske är mer begränsad rörligt tex.
Hon prata mycket om folkhälsan också som liksom vi före hade diskuterat om i klassen. Hur viktigt det är att parkerna finns för många. Hur viktigt det egentligen är. Mer än man tror.
Sen visa om en bit bort "lodisarnas park" som dom låtit sig bygga ett litet lusthus så alkisarna har liksom tak överhuvudet. Och där håller dom sig tydligen oftast till också. För som ni vet så brukar ju dom vackra parkerna bestå av lite fyllon som har deckat lite här och lite där bland blommor och snår. Och så ska det ju naturligtvis inte vara för då vill ju inte banrfamiljerna och annat folk besöka dom vackra parkerna som det spenderas otroliga summor på varje år för att dom ska vara trivsamma. Så därför läts de byggas ett litet "alkisnäste" för att dom andra parkerna kan kännas trygga och säkra.
Efter vi gått igenom alla parkerna i Ö-vik och jag som nybliven ö-viksbo fått en helt annan syn på stan och hur mycket skoj man kan hitta på i parkerna på somrarna. Så satte vi oss ner vid vattnet och fika lite.
Efter studiebesöket med Elisabet så tog vi bussen hem. Min klass sjöng för mig, det var lite kul att dom kommer ihåg det iaf :)
Sen åkte jag till syrran där mina föräldrar är och vi käkade en riktigt god middag och tårta sen :)
Fick pengar, hårfön m.m m.m kommer inte ihåg så här i efterhand med de mesta var pengar som jag sedan satte in på sparkonto. (duktiga jag)

Torsdag 15 oktober
Åkte vi med Jenny Martinell till Skallberggrottan och kröp/klättra. Var väldigt trångt och smalt.
Har varit och klättrar där tidigare med en kompis några veckor innan och tog någon konstig väg så vi höll inte på att ta oss ut. Jag var fast nere i ett "hål" typ över en timme och fatta inte hur jag skulle ta mig upp eftersom det inte fanns några trappsteg eller nånting. Och nej! jag drabbades inte av panik. Jag blev snarare förbannad för jag såg framför mig ju längre tiden gick och vi hade försökt alla tänkbara sätt att ta sig upp igen att brandkåren fick komma och rädda mig. HAHA och det vore ju så PINSAMT! dumma amatörer skulle dom tänka. "Va fan ska dom ner å virra bort sig här för om dom inte vet var som ska eller nåt." Men så tillslut med hjälp av ett ruttet litet träd som Magnus fick hissna ner till mig så lyckades han fiska upp mig. Och vi slapp ringa på hjälp. Och sen se dagsljuset efter 2 långa timmars vistele nere i grottan kändes riktigt underbart!

Ja men denna gång så var ju turen mer förberedd av våran lärare Jenny som hade karta över hur grottans olika gångar gick. Så denna gång virra jag inte bort mig någon stans utan tog mig upp till dagsljuset igen.
Var ett trevligt återbesök måste jag säga :)
Sen åkte vi tillbaka till skolan och käka lunch. Och sen iväg med bussen igen till kommunhuset för å lyssna på flera timmars föreläsning där. Det var ett riktigt sömnpiller. Flera i klassen nicka till eller var väldigt nära. Jag var en bland dom. Men Linnea har ju ett trevligt filmbevis på hur John Blund tar med sig Ola i drömmarnas värld.
Som sagt, Ola är den utsatta i klassen :P

Filmen finns!!! ;)