Naturguide Hampnäs

Ja nu har det snart gått en vecka sen vi var ut och paddla havskajak.

Det började i tisdags där det bar av från Skommarhamn. Det var en solig fin dag, blåste lite granna men det var överkomligt. Var inte så vingligt som jag hade föreställt mig.
Men det är klart vi fick ju ha riktiga stabila havskajaker. Det är annat än dom som lånas ut i skolan som jag testade innan när Bengt hade en kort genomgång.
Min kajak var en Trapper K1 Albacore. Andra märken som fanns med var Dolphin och Seabird om jag inte minns helt fel.
Vi började med att paddla ut till en ö som heter Grisslan som är jättemysig! Där laga vi lite lunch, jag och Linnea koka risgrynsgröt som vi hade med oss. Sen hade Niclaz lite genomgång där han på land skulle försöka visa hur man ska ta sig i en kajak om man ramlat i vattnet bl.a. Sen innan vi skulle paddla vidare fick vi lite tid till att gå upp på en mindre höjd så man fick lite utsikt över ön och havet. Det var riktigt fint där uppe!

Och skönt att få röra lite på benen efter att bara ha suttit och ansträngt armar och axlar.
Var ganska bra med vågor på sina ställen där vi paddla, Var lite nervös faktiskt över att tippa med kajaken även om det inte kändes som att det var nära. Men just att man inte fått ”känna” på vattnet än så att säga. Och inte fått se hur det går till att rädda/bli räddad in real life.
Vi paddla tillbaka mot Skommarhamn och mötte upp Lennart som skulle ta över från Niclaz och paddla ut till Malmön där vi skulle övernatta. Niclaz ska ju snart bli daddy igen nu när som helst. Så jag förstår att han vill hålla sig på hemmaplan.

När vi kom till Malmön lasta vi bara ut packningen och strippa av oss lite kläder för nu skulle vi minsann få bli blöta! ;)
Vi skulle med hjälp av rörelser men paddeln hålla balansen så vi kunde luta och visa undersidan av kajaken. Alla började lite försiktigt förutom jag som trodde jag kunde luta 90 grader på en gång utan övning som drallta i innan vi knappt börjat på riktigt.
Hade ju inte hunnit lära nå eskimåsväng så jag tryckte mig bara ut och kom upp igen skrattande och en aning chockad av de kalla vattnet. Hur kunde detta gå till?? De förstod jag inte. Hehe

Lennart visade då alla hur man skulle hjälpa en kamrat som hamnat i vattnet. Och det gick förvånansvärt bra tyckte jag. Behöll lugnet och lärde mig en läxa att inte vara så kaxig i början.
Sen drallta alla i en efter en förutom Maria som inte äventyra lite mycket med å bli blöt som vi andra.
Eller så var hon bland dom skickligare. Jag vet inte, var så koncentrerad på mig själv och vad jag gjorde. Men det var verkligen så jävla mycket roligare å se dom andra göra samma misstag som jag, än å själv hamna i plurret.
Efter dom olika övningarna så väntade en bastu som fortfarande var varm efter tidigare besökare.
Och det var verkligen helt fantastiskt underbart och gå in där efter att ha höstbadat i havet .
(Tänker på när vi ska bada isvak senare, då kommer vi inte ha nån bastu att gå in i, Huvva! Då kommer jag ju dö! Fy så hemskt kallt, jaja den dagen den sorgen som man brukar säga)
Sen laga vi en sen middag. Det blev korv och makaroner för mig och Linnea, enkelt och gott!

Sen satt vi framför brasan och hade det mysigt. John försökte hålla liv i den ganska så utmattade gruppen genom å vara någon sorts ”lekfarbror” Hitta på olika enkla lekar som inte krävde nån fysisk ansträngning. Men det varade inte så länge. Borsta och sen var det god natt.
Somna skönt på mitt hårda liggunderlag till regnat som smattra mot tältet.
Vakna av den förbannade väckarklockssignalen på min telefon. När jag helt yrvaket titta ut ur tältet möttes jag av kraftig blåst. De var ju ingen nyhet precis. Min mamma hade varnat mig för kuling dagen innan som hon hade hört på nyheterna. När man tittade upp mot talltopparna som rörde sig kraftigt kunde man ana betydligt oroligare vågor en bit ut till sjöss än det man kunde se från stranden. Vi satte oss i vindskyddet och åt lite frukost, funderade över dagens paddling hur de skulle gå till. En pirrande känsla av nervositet och adrenalin när jag tittade ut mot de blåsiga havet.
Vid 9-tiden kommer Niclaz paddlandes med potoner på sin kajak för extra stöd. Och det gjorde ju inte oron mindre precis.
Men med karta och våra kloka huven så gjorde vi upp olika planer för hur vi skulle paddla över till andra sidan på smidigaste sätt. Packa våra kajaker och begav oss ut på havet med de STORA vågorna. Blåste säker 18M/S, när vi hade vågorna bakom oss var de riktigt kul för då ”surfa” vi liksom oss fram.
Men när vågorna kom åt sidan var de lite obehagligare för då var de djup koncentration att hålla balans och lugn. Vågorna sköljde över kajakerna men kapellet höll tätt så jag blev inte så där jätteblöt.  Vi fick nöd gå i land på nåns tomt, vi satte oss ner och fikade och Niclaz bestämde att vi skulle avbryta där. Han och två andra frivilliga som var John och Ola fick paddla över till andra sidan 3 km motvind!! Riktigt bra jobbat tycker jag. Själv kände jag att jag hade jättegärna paddlat mera för jag tyckte det var kul. Men jag kände att mina armar och axlar var helt slut så jag hade inte orkat en meter till som det kändes som.
Så vi bar upp kajakerna till vägen och gjorde som småning om lunch. La oss sen i solen och myste. Sen kom Niclaz, Ola och John med bilar och släp för att hämta upp oss andra.
När vi kom tillbaka till skolan samlade vi oss i matsalen och fika och prata om våran äventyrsfärd.
Nu har vi fått prova på paddla i riktig kuling så det känns som att vi har klarat de värsta vädret nu. Nästa gång kommer allt kännas buslätt !
Och Niclaz som är en erfaren kajakist  och har paddlat i många olika väder och miljöer säger själv att han inte varit med om detta som vi var under onsdagen. Så han är nog riktigt stolt över oss. Och det är jag med , med tanke på att vi var helt oerfarna på kajak och ingen av oss välte sen när de väl gällde. Toppbetyg till oss naturguider 09/10!